Kennel Drumty's

Presentation

Jag har nog alltid varit djurtokig och särskilt hundtokig vad jag kan minnas i alla fall. Först var det mina morföräldrars hund; Lentti en blandras som jag var särskilt förtjust i när jag var väldigt liten. I 12-13 års ålder slukade jag alla hundböcker jag kunde hitta och släpade iväg pappas jakthund ut i skogen på turer där jag samtidigt försökte dressera honom. För det mesta slutade det med att jag blev lämnad ensam kvar i skogen.

Min första hund

Min första egna - nåja halvegna - hund var en levertecknad dalmatiner, Cindy. Hon kom med på köpet med min sambo så att säga 1985. Tyvärr blev hon bara 4 år gammal. Innan dess hade vi hunnit skaffa en svart dvärgpudelpojke, Tarzan. Det var också min sambos fel, han övertalade mig att vi skulle fungera som någon slags fodervärdar för Tarzan som egentligen ägdes av hans mor.

Hundarna som sedan kommit efter det har varit mina påhitt men jag har hållit mig just till de två raserna: dalmatiner och pudel. Bortsett från de uppenbara skillnaderna i pälsvård är skillnaden inte så stor som man kan tro. En pudel är oftast lite mjukare till sättet, men bägge raserna är pigga, alerta hundar med familjekänsla. Sportiga sällskapshundar helt enkelt.

Träning och dressyr

Efter erfarenheterna med jakthunden och då vår första dalmatiner helt uppenbart inte föddes lydig, blev jag less och anmälde oss till lydnadskurs på brukshundsklubben. Då var det ännu ganska tuffa tag, så man dresserade hunden uteslutande med ryck i koppel och annat obehag. Godis var mutor. Och visst lärde hon sig att lyda men jag är glad att man nuförtiden har annorlunda dressyrmetoder och tränar själv mest enligt klickertänk om än inte till 100 %.

Intresset för att träna med hundarna har jag fortfarande kvar och går kurs regelbundet med mina hundar. Inte för att de är så odresserbara att det krävs oändligt med kurser utan för att jag lär mig något nytt hela tiden och dessutom tycker jag att det är fantastiskt roligt. Det är nyttigt för hundarna och bra för ledarskapet/samarbetet. De raser jag har kräver också viss aktivitet för att må bra, om än inte alls lika mycket som brukshundar.

Utställning

Även utställningsintresset väcktes med Cindy, så alla hundar har i alla fall blivit utställd någon gång med vissa förhoppningar, och då har det oftast visat sig att de hör hemma i bull-hundsklassen. Inte minst är utställningar ett trevligt sätt att träffa andra människor som har samma ras som en själv. En hund måste absolut inte vara champion för att vara en bra avelshund men jag ställer gärna ut mina hundar själv.

Uppfödning

Avel och uppfödning har jag alltid varit intresserad av och har genomgått SKK:s uppfödarutbildning. Tankarna på att börja med uppfödning har funnits i över 20 år, sedan vi skaffade vår första dalmatiner. Jag har ännu ingen uppfödning men om vår nuvarande dalmatiner fortsätter att utveckla sig lika bra som hittills så är tanken att jag ska starta med uppfödning av dalmatiner. Då dalmatiner tar länge på sig att utvecklas särskilt mentalt får tikarna gärna bli närmare fyra år innan första kullen. Så tidigast 2013/2014 blir den första dalmatinerkullen i kenneln.

Pudel kommer jag inte att föda upp även om jag älskar pudeln som ras men pälsvård är inte min starkaste sida. Jag prioriterar hellre att vara ute i skogen och liknande. Just nu hinner jag inte med bägge sakerna. Därför vill jag inte heller ha flera pudlar hemma för klippta och badade måste alla pudlar bli, även de i kort frisyr.

Eftersom jag tycker att det mesta inom hunderiet är intressant och hela tiden vill lära mig mer så går jag gärna på föreläsningar till exempel inom avel och veterinärmedicin. Man kan alltid bli bättre och lära sig mer. Särskilt om man som uppfödare ska lyckas med sin avel, bakslag lär det bli ändå, men också för att kunna vara en resurs för sina valpköpare.

Kenneln

Jag valde att registrera Kennelnamnet Drumty's trots att jag inte haft någon kull ännu eftersom jag sett flera namn som jag egentligen velat ha bli upptagna. Det betyder ingenting på något språk vad jag har kunnat hitta och är kort och med en begynnelsebokstav som är tidigt i alfabetet. Drumty är helt enkelt stamtavlenamnet på min pudel Tim.

Alla våra djur bor i huset med oss, jag har inte någon kennelbyggnad. Alla valpar kommer givetvis att växa upp i huset. Jag vill inte ha valparna i en separat hundbyggnad utan med oss för den viktiga socialiseringens skull och för att jag ska lära känna varje individ ordentligt.

Avelsmål

Mina avelsmål är givetvis att föda upp trevliga, snälla, vackra, rastypiska dalmatiner -både exteriört och mentalt- med god hälsa. Och vad innebär det att jag har fokus på då?

När det gäller mentaliteten ska, enligt rasstandarden, en dalmatiner vara utåtriktad och vänlig, varken skygg eller tillbakadragen, ej heller nervös eller aggressiv. Därför vill jag ha tillgängliga hundar utan kvarstående rädslor. I tillägg ska de ha flockkänsla som gör att de inte försvinner för en i skogen och vara fria från stress, alltså ha av- och påknapp och kunna koppla av. Jag kommer därför att se till att mentalbeskriva mitt egna avelsmaterial för att kunna dokumentera vad jag har för avelsmaterial mentalt sett och se vad jag behöver tänka på inom den biten avelsmässigt. Hur jag ser på MH som hjälp för vad jag strävar efter mentalt sett finns under länken MH. Dock är det inte möjligt att bara avla på MH-beskrivna hundar idag, det är för få som beskrivs.

Exteriört är det viktigast för mig att de är av rätt typ, med en korrekt kroppslängd med förhållandet 10:9 mot mankhöjden. Dalmatinern ska vara en kraftfull hund utan att vara grov. Så lagom är bäst även här. Viss elegans och resning ska finnas men överdriven elegans är inte heller önskvärt. Rastypiska rörelser med vägvinnande steg och typisk svikt är också viktigt.

Freja får demonstrera de fria vägvinnade rörelserna när bakbenet trampar ner/över där frambenet varit. Om en hund har bra rörelser har den inte heller större exteriöra brister resonerar jag.

Och med detta sammantaget har den också de fysiska förutsättningarna för att arbeta en hel dag med att följa häst/vagn vilket är vad dalmatinern avlats fram för.

Sedan har jag ett rent estetiskt önskemål också som inte påverkar hundens funktion och det är ett vackert huvud med vaket uttryck. Lite skönhetskrav måste man ju få ha med också.

Vad gäller hälsan så är det givet att avelshundarna ska vara friska. Inte ha hudproblem, njurproblem, ledbesvär eller annat som påverkar livslängden och livskvaliten hos hunden- och därigenom ägaren. Fel som enstaka tandförluster och liknande har ingen större betydelse för mig, det påverkar inte hundens livskvalitet det finns så mycket annat som är viktigare att ta hänsyn till.

Av detta ovan kommer jag avelsmässigt att titta på alla delar, det är helheten som avgör. För mig är det inte intressant att i första hand avla på en exteriört otypisk hund med bra mentalitet eller vice versa heller. Däremot finns inga perfekta hundar varför man alltid får värdera vad som bör prioriteras lite extra inför varje parning.

Information till framtida valpköpare:

De egna hundar som används i aveln är givetvis friska och kontrollerade enligt rasklubbens krav d v s HD-röntgade samt BAER-testade. Och också MH-beskrivna samt gärna utställningsmeriterade/tävlingsmeriterade.

Det viktigaste för mig är att valparna får ett bra hem där de får delta i familjelivet, trängas i soffan med övriga familjen och blir sysselsatta med långpromenader och lite roliga aktiviteter. Och får bli en älskad och uppskattad familjehund. Om någon vill tävla i något så blir jag givetvis glad men det är absolut inget krav. Jag vill också gärna ha fortsatt kontakt samt kanske få möjlighet att komma och se valparna vid ca 6 månaders ålder samt som vuxna för att kunna utvärdera dem.

Några önskemål har jag och det är att valparna ska få gå valpkurs, HD-röntgas och utföra en mentalbeskrivning. Därför kommer jag att sponsra en del av kostnaden om det utförs.

Här finns vi

Av födsel och ohejdad vana, sedan 1967, har jag bott nästan högst upp i Sverige, nämligen Gällivare kommun, ända till 2002 då vi flyttade ca 78 mil söderut till Sundsvall. Jag trivs bra och har än så länge ingen saknad efter mina rötter. 2008 köpte vi hus i Matfors så det är där vi huserar nu.

//Hälsningar Monica Engman