MH

MH står för mentalbeskrivning hund. En hunds reaktioner i olika situationer beskrivs och därigenom kan olika egenskaper hos den individuella hunden och rasen dokumenteras. Jag har lagt in länkar längst ner på en sida där det dels finns en film av ett test samt en beskrivning av varje moment.

Många gånger får man höra att detta inte är intressant för sällskapshundar då det är framtaget med tanke på brukshundar men testen beskriver ju inte en brukskapacitet utan en hunds egenskaper/personlighet. Och mentalitet är precis som exteriör ett arv, polygent, även om miljöpåverkan kan förändra egenskaper till det bättre eller sämre. En genom arv skotträdd hund kan knappast bli totalt oberörd av skott, däremot kanske den - i bästa fall - genom träning kan vara ”bara” berörd istället för panikslagen och en stabil hund som genom arv är ”skottfast” lär inte gå att få skotträdd hursomhelst, då krävs det något mer traumatiskt. Och så är det med de flesta egenskaperna. Rädslor t e x har väldigt hög arvbarhet och kan i vissa fall slå igenom till 90 % i en kull efter en rädd förälder, där kan det finnas en dominant gen enligt vissa forskare.

De egenskaper som beskrivs är dessutom sådana att det är intressanta även för sällskapshunden. Men vad är det man ska titta på i ett MH? Svaret är det beror på dig och vad du vill ha. Här är min syn på ett idealt MH för en dalmatiner som ska gå i avel och varför. Som med allt annat så det är ju upp till var och en, valpköpare som uppfödare att bedöma vad som är viktigt och rätt enligt rasstandarden för dem.

På avelsdata kan man hitta igen alla registrerade uppgifter om olika hundar som veterinärundersökningar, tävlingsresultat och MH. Det krävs att man registrerar en profil men man behöver inte vara uppfödare för att få tillgång till det utan man uppger bara namn och e-post. Sedan får man välja ras och hund eller söka hundar som gjort MH; är HD-fria m.m. För dalmatiner finns dessutom en rekommenderad profil från rasklubben så visst; man kan nöja sig med att titta hur en hund avviker från den men det säger ju egentligen inget om hundens egenskaper om man inte är väldigt insatt redan.

Jag börjar i alla fall med att titta på egenskapsvärden som finns som ett diagram samt med siffror:

Beskrivning	Resultat	Medel	Avvikelse
Nyfikenhet/orädsla	4,7	3,3	1,4
Agressivitet	1,7	2,1	-0,4
Socialitet	4,0	3,5	0,5
Jaktintresse	1,0	2,7	-1,7
Lekfullhet	3,4	3,1	0,3

Den röda ringen representerar rasmedelvärdet och det gröna fältet den testade hundens värde. Man kan också gå in på en hund och se vad avkommorna har för MH, mycket intressant avelsmässigt. 

När det gäller nyfikenhet och orädsla så är en hund mer nyfiken och orädd ju högre värde det är. För mig så är det önskvärt med lägst rasmedelvärdet d v s 3,3 eller högre. Hunden ovan är oräddare än rasmedelvärdet och för mig är det alltså toppenbra. Man kan dock inte ha som krav att avelshundar m.m. ska vara oräddare än medlet, det är inte rimligt, utan allt över är en bonus man kan få ibland.

Sedan kan man gå in och titta beskrivningsprotokollet för att få ytterligare information. Man väljer visa faktiska värden i avelsdata och trycker på visa så kommer det fram. För nyfikenhet/orädsla så är det momenten 6a, 6c, 6d, 6e samt 7a-d och 8c, d, e samt 10 som ingår. Där kan man dels se hur en hund reagerar och avreagerar samt nyfikenhet/intresse. Att en hund är nyfiken är också positivt eftersom det får den att vilja undersöka även skrämmande saker och sannolikt har lättare att ta sig över eventuella rädslor vid olika händelser. Om man tittar på moment 6, en overall som flyger upp framför hunden så kan det se ut som här nedanför.

Siffrorna överst är det värde som hunden får efter beteende och som räknas med i egenskapssammanställningen där inte en 5:a per automatik är bättre än en 1:a det talar bara om intensiteten i beteendet.

Kod	1	2	3	4	5
6a	Stannar inte eller kort stopp. 1/3,0	Hukar sig och stannar.	Gör undanmanöver utan att vända bort blicken.	Flyr högst 5 meter.	Flyr mer än 5 meter.
6b	Visar inga hotbeteenden	Visar enstaka hotbeteenden.	Visar flera hotbeteenden under längre tid. 3/2,2	Visar flera hotbeteenden och någon attack.	Visar hotbeteenden och attacker som kan avslutas med bett.
6c	Går fram efter det att overallen lagts ner. Alt. går inte fram.	Går fram när föraren sitter på huk och talar till overallen samt lockar på hunden.	Går fram till overallen när föraren står bredvid. 3/2,4	Går fram till overallen när föraren gått halva avståndet.	Går fram till overallen utan hjälp.
6d	Ingen tempoförändring eller undanmanöver. 1/1,9	Liten båge eller tempoväxling vid ngn av passagerna.	Båge eller tempoväxling vid 1:a passagen. Minskat utslag vid 2:a passagen.	Båge eller tempoväxling vid minst 2 passager utan minskad intensitet.	Visar stort mått av rädsla eller ökad rädsla efter samtliga passager.
6e	Visar inget intresse. 1/1,9	Stannar upp. Luktar eller tittar på overallen vid 1 tillfälle	Stannar upp. Luktar eller tittar på overallen vid minst 2 tillfällen.	Biter i eller leker med overallen. Intresset minskar efter hand.	Biter i eller leker med overallen vid 2 eller flera passager.

Spöken är ju moment 8 och det som hör till rädslor/nyfikenhet är:

När det gäller 8 c så är en så låg siffra som möjligt önskvärd, ju högre ju räddare är hunden men mest intressant är att hunden klarar av att gå fram till spökena d v s 8d så minst 2, gärna högre. Och att hunden sedan tar kontakt med figuranten helst minst 3. Socialt rädda hundar brukar oftast inte ta kontakt.

När det gäller aggressivitet fanns ingen direkt samstämmighet mellan vardag och MH. Därför fäster inte jag heller så stor vikt vid den egenskapen, viktigare är vad ägaren anser om den hunden. Det som i vardagen anses som aggressivitet är nog oftare kopplat till osäkerhet och stress t e x utfallsproblematik. Men visst, en hund som i momentet 6 b har 4 eller 5 d v s har attackerat overallen är knappast högst på min önskelista.

Den absolut viktigaste egenskapen för mig är socialitet. Enligt rasstandarden ska en dalmatiner vara utåtriktad och vänlig, varken skygg eller tillbakadragen, ej heller nervös eller aggressiv. Där är alltså minst rasmedelvärdet på 3, 5 önskvärt absolut inte under 3 men inte heller 5. Varför resonerar jag så då?

Här ovan är de momenten som ingår i socialitet. En hund som har 3 i alla tre momenten d v s 1a, b, c är reserverad alltså helt neutral. 1 eller 2 i något moment är tecken på social rädsla. Även om uttrycket reserverad ofta används om hundar som faktiskt är mer eller mindre rädda och skyggar för främmande människor, men för mig är en reserverad hund en som är neutral utan tecken på rädsla.

Återigen med tanke på avelspolicyn och rasstandarden ska dalmatiner vara tillgängliga. En hund med sociala rädslor är inte enkel att ha och göra med och har det inte heller lätt i dagens samhälle. Man är återigen begränsad i sitt hundliv eller får det åtminstone bra mycket jobbigare om man t e x vill ställa ut och delta i andra aktiviteter med sin hund. Rädda, morriga eller skygga hundar ger dåligt rykte åt rasen och är inte rastypiskt. En genom arv socialt rädd hund litar inte på (främmande) människor och går inte att träna till att bli verkligt tillgänglig. Däremot kan den tränas till att vara oberörd vid hantering av främmande m.m. Så en hund som har 4, 0 tycker jag är positivt medan en hund som har 5 är överdrivet tillgänglig och inte eftersträvansvärt heller, ofta kan överdriven klängighet bottna i osäkerhet.

Nedan ett exempel på diagrammet för en socialt rädd hund, det gröna fältet är innanför den röda medelvärdeslinjen och mindre än 3,0 . Och även detta är i högsta grad arvbart samt speglar hundens beteende i vardagen bra enligt forskning.

Jaktintresse speglar egentligen inte något viltintresseutan snarare jaktlek. Här har jag gärna minst rasmedelvärdet eller mer eftersom hundar som tycker om att leka är lättare att dressera eller du har i alla fall möjlighet att ha lek som en bra belöning, samma med lekfullhet.

En annan väldigt viktig sak för mig är stress. Stressiga hundar är svåra att hantera och dressera eftersom en hund som gått upp i stress inte är kontaktbar. Utfallsproblematik är ofta kopplat till stress. Samma sak igen att leva ett aktivt hundliv med en sådan hund är svårt då de kan bli våldsamt stressade av att bara vara på en kurs eller i en ny miljö. Oftast kräver mycket stresskänsliga hundar en väldigt inrutad vardag för att må bra, även fysiskt far en hund illa av att vara långvarigt stressad. Detta är delvis arvbart och en tik som varit stressad under dräktigheten påverkar valparna hormonellt så att dessa har lägre stresströsklar d v s lättare för att bli stressiga individer. Alltså är kanske inte en hanhund och framförallt tik med stressbeteende det lämpligaste valet till avel. 

Även en tik som inte egentligen är stressad men som temporärt varit det under dräktigheten påverkar valparna på samma sätt, man kan faktiskt hitta hela kullar om man letar på avelsdata där samtliga har höga aktivitetsnivåer. Under länksidan finns adress till artikel om hormonell påverkan av valpar i fosterstadiet ifall någon vill läsa mer.

Men man kan väl inte se om en hund är stressig i ett MH? Jodå det kan man faktiskt. Efter jakten så kommer ett moment kallat för aktivitetsnivå där det blir passivitet och ordningen är lagd så med eftertanke. Först får hunden gasa upp sig i jakten och sedan ser man om den kan koppla av eller inte. Denna av och på-knapp är så viktig i vardagen! Visst är dalmatiner livliga hundar men de ska inte vara stressiga. En hund kan vara livlig, utan att vara stressig.

Och ju högre siffra här desto aktivare hund, d v s desto svårare att koppla av. 2-3 är därför mitt ideal. Inte 1 det känns inte som en dalmatiner som trots allt är en livlig hund.

Detta är alltså vad jag tittar på i första hand d v s socialitet, aktivitet och nyfikenhet/orädsla och jag har inte tagit upp alla momenten här, det finns en hel del mer intressant att grotta ner sig i om man vill det. Jag värdesätter de egenskaperna högst just med tanke på rasstandarden samt att jag tycker att man ska kunna leva ett aktivt liv med sin dalmatiner. Även om de inte är brukshundar eller den hundrasen som man väljer för att vinna lydnads-SM så uppskattar de allehanda aktiviteter och mår bra av att få samarbeta med sin ägare. Rädda eller stressiga hundar är mer eller mindre svårhanterliga och gör vardagen med hunden jobbigare, ofta orsakar de också sina ägare sorg och bekymmer. Alla aktiviteter blir svårare med sådana hundar. Och detta är ur ett avelsperspektiv, råkar man ha en rädd hund så är det ju bara att göra det bästa av situationen och det är inte hundens fel. Och inte heller ägarens, då mentalitet är ärftligt. En mentalt stabil hund krävs det ansträngning för att ”förstöra”.

Lästips; Mentalitetsboken Författare: Ingalill och Curt Blixt, och Kenth Svartberg. Korta konkreta tips om hur man bör hantera hunden utifrån personliga egenskaper finns också med här.

Hundens personlighet svensk sammanfattning hela avhandlingen på engelska finns här

Beskrivning av MH med bilder samt film. Hunden på filmen är mycket stabilare än vad en genomsnittlig dalmatiner är.